Maximilian 10 år

Maximilian för 5 år sen..... 
 
Idag fyller han 10 år. Min underbara kille. Den lugna eftertänksamma utav dom 2, han som har funderingar och tankar om allt. Han som inte säger så mycket men som det bara bubblar tankar och frågor ur när han ska sova. Han som är lite känslig, men vill verka så tuff. Min fina fantastiska kille som på senaste året blivit så stor. 
Han som har ett helt enormt tålamod med sin lillebror, oftast iallafall. 
Älskar dig till månen och tillbaka, lika mycket som alla sandkorn i hela vida världen. Du å ja, Maxen. 
 
/Marit 
Kategori: Barn Taggar: Barn

Levis

 
 
Det här är min Levis.
 
Han är nu 7 år och går i 1.a klass. Han är en unge full med bus och har jämt varit. Han har blonda busiga lockar och blå pliriga ögon, med undantag då ett öga har en tårtbit grönt i sig, från mig ;-)
Han kan vara världens mest omtänksamma kille, och med jätte mycket kärlek i sig. Men han kan också vara en riktig jävla skitunge som man skulle vilja kasta ut genom fönstret. Han är så jäkla envis och trotsig att man nästan blir galen.
 
Imorse har vi varit på "busmöte" igen i skolan. Jag kallar det så och precis, igen. Det är alltså inte 1:a gången jag och Mange får sitta och lyssna på vad han har för satyg för sig i skolan. För det mesta är det att han inte lyssnar på läraren, men det kan vara nog så jobbigt eftersom den stackars läraren har ju kanske 17 ungar till som hon ska undervisa. Det är samma visa hemma kan jag lova. Levis vill liksom betsämma själv över sig själv och allting runt honom. Har han skoj på rasten så vill inte han gå in på lektion när han ska inte..... Nej nej, då vill han vara ute längre. Eller så kan han liksom få för sig att isbiten han hittade ska med in till bänken. Eller så kan han helt plötsligt tycka att han inte vill sitta still längre och gå runt lite i klassummet och då stör han såklart resten av klassen. Och hemma kanske han inte alls vill komma och äta när midagen severas, eller komma och borsta tänderna innan läggdags.
 
Alltså hemma ä det ju en eller två strider varenda dag, rätt jobbigt faktiskt. Och ooo ja, jag tar striderna. Ibland jätte pedagogoskt, ibland inte lika måste jag erkänna. Ibland skriker jag, för jag blir helt galen.
Hur kan man orka hålla på, han vet så väl att han inte vinner. VARFÖR föstår inte ungen att han kan inte bestämma själv hela tiden och att man måste lyssna på vuxna människor. Jag blir ju så jävla arg och besviken på honom, skäms gör jag också. Jag vet ju att han vet vad som är rätt och fel, han vet mycket väl.
 
Idag har jag också en sån där härlig pms-dag, ni vet. När man bara kan börja gråta för allt. Så det gjorde jag, flera gånger faktiskt. Jag blir jämt så, gråtig liksom, och lättstött, sur och känslig. Efter lunchträningen blev det lite bättre iaf, träning hjälper jämt mot pms tycker jag.
Det var min dag det, hoppas eran har varit betydligt bättre.
 
/Marit
Kategori: Barn Taggar: Barn

Liknande inlägg