Levis

Känner igen det där! Vår son är 10 år och det är konstanta fighter om ALLt här hemma. Inte borsta tänderna, inte äta mat, inte äta DEN maten, bråka med sin lillebror, inte gå och lägga sig, inte göra läxan... Han kör sitt race och vi försöker få honom och förstå att man måste lyssna på vad vuxna säger. Skönt att höra att du beskriver det precis som det är. Ibland är man pedagogiskt men ibland tappar man förståndet och skriker rätt ut! Härligt att du är ärlig och får en annan att känna att man inte är ensam. Kram till dig och din busunge ;-)
Theo är exakt sådär! Nu är han 3,5 så jag hoppades att det var nån typ av 3-års trots.. Men han kanske bara är så helt enkelt? Men jag förstår din frustration , hur orkar man tjafsa om strunt lixom? 🙈 Du är inte ensam iaf! 🙋 Älskade gullungar! ❤️
Å, känner igen mig! Det du beskriver stämmer ganska bra in på min yngste son som är 5 år. Han är liksom mycket av allt. Jättegosig, jätteenvis, jätteentusiastisk, jättegnällig, jätteomtänksam, jättearg...
Så länge det endast är perioder är det säkert bara trotsåldern. Men om det alltid varit eller fortsätter vara koncentrationsproblem, vredesutbrott etc så överväg att kolla eventuell diagnos. Min man fick diagnos adhd 30 år för sent. Då hade han kämpat genom sig skolanoch arbetslivet med känslan av "varför kan inte jag vara som alla andra" är det fel på mig? När han fick diagnosen var det som att han hittade hem. Det finns så mycket hjälp att få nu för tiden. Alla barn är olika och det är väl tur det. Vi behöver fler som är utanför boxen...för inne i boxen är det aptrist! !! Kämpa på.
Vet var du går igenom , tyvärr bara en början . Bra om man tar tag i det så tidigt som möjligt . Min son är 14 år i dag fick sin diagnos i tvåan han var aldrig stökig eller busig utan hade bara svårt att sitta still , och fick svårt i skolan eftersom han inte fick rätt stöd i skolan . Men han klarade sig bra ända upp till 5 an sen blev allt svårare och svårare . Till slut blev L sjukskriven av sin läkare , mådde då så dåligt med ånges kändes annorlunda och inte duktig nog blev sen hemma sittare till och från . Är nu med sin ASSI 4 dagar i veckan ca en timme . Lider så med våra barn . Kram Marit 😘
ojoj så många möten vi varit på genom skolåren med yngsta sonen. Han har ingen diagnos, men har testats för det, bara allmänt raslös. Det är skit jobbigt och viss är det som du säger, de vet ju egentligen o man skäms o blir ledsen. Tyvärr är inte skolan rätt utrustad för att klara dessa barn. De behöver lite mer variation på dagarna för att palla med. Allt släppte när han började gymnasiet (ja tyvärr inte förr) när han äntligen fick göra praktiska saker o jobba. Nu arbetar han och kan inte själv komma ihåg hur jobbig skolan va, som tur är. KRam på er
<3 Har inget vettigt att säga egentligen men vill bara skicka ett hjärta och en KRAM!
Har du diagnos adhd eller något annat? Äter du medicin året om eller endast perioder. Jag brukar alltid säga att det är hans adhd som gör att jag älskar honom. Han är ju han för att han är sån...jag älskar att han är en "levande" människa...det hörs när han är hemma, när han är glad och när han är ledsen, när han är arg osv. Han känner ju liksom så mycket mer än alla andra och det älskar jag honom för! Men kan man ju bli galen i omgångar när han får en idé 😄 tur jag är en bestämd kvinna som kan bromsa där det behövs och släppa där de behövs 😉
Kul att du har börjat blogga! !!
/ F
Ville bara tipsa om en suuuperbra bok av Bo Hejlskov: Bråkiga barn. Många fallbeskrivningar och bra tips på hur man ska göra som vuxen. Han utgår ifrån att barn som kan uppföra sig gör det. Hoppas det blir bättre och din pojke får känna att han lyckas. Mvh